Min äldste son går på Legokurs i stan på tisdagar. Han älskar att bygga och konstruera, så det passar honom riktigt bra. Lyckan i hans ögon och kropp efter varje kurstillfälle värmer mitt hjärta. Det liksom strålar om honom.
För mig blir det lite väntan dock, eftersom jag inte tycker det är någon idé att åka hem under tiden. Det blir lite som att åka hem och vända. Därför brukar jag göra lite ärenden eller njuta av att gå och shoppa en stund för mig själv under tiden.
Igår fördrev jag väntetiden med en härlig rask promenad runt en av sjöarna i stan. Stora mörka regnmoln hotade på ena sidan sjön, men på andra sidan sken solen stark och klar. Kände mig först lite osäker på hur jag skulle göra... den lilla latmasken i mig pockade på uppmärksamhet. Jag bestämde mig ändå för att gå, lite regn har ju ingen dött av. Det fick bära eller brista. Det visade sig bli en underbart skön promenad med sol som sken på mig hela vägen. :) Efteråt kändes det underbart i kropp och själ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar