... är det bästa botemedlet mot självömkan och då blir vi starka och kan bygga vidare.
Att blotta sig, att vända dagar av djupt mörker med grubblerier och negativa tankar kräver oerhört mycket.
Men styrkan finns inuti, någonstans där inne finns den alltid.
Hoppet är det sista som lämnar oss, som tur är.
Jag har så mycket att vara tacksam för och det är där mitt fokus ska ligga.
Jag vet att jag är en person som är pigg, glad och alert. Just nu krävs det bara lite extra att plocka fram.
TACK för mina fina barn, utan dem hade jag inte varit här.
TACK för min underbara familj; mina föräldrar, mina syskon.
TACK för min vän närmast hjärtat, som ger mig värme, hopp och glädje.
TACK för att jag har en frisk kropp.
TACK för att jag har förmågan att arbeta och för mina goa kollegor.
TACK för min förmåga att le och kunna känna tacksamhet.
TACK för att jag oftast kan sova.
TACK för fina minnen.
TACK för min förmåga att kunna älska och bli älskad.
TACK för mina knasiga med förlösande skrattanfall.
TACK för vännen som finns kvar.
TACK för min förmåga att fokusera på den lilla lilla strimma av ljus som alltid finns trots att världen upplevs bäcksvart.
TACK!
(lånad bild)
